Jag hittar ingen vettig orsak att kliva upp ur sängen!

 Ingenting i världen är som det brukar, människor beter sig annorlunda, inget fungerar som det brukar och det är ingen som kan tala om hur länge det ska vara så här.

 

Det känns som att världen ändå kommer att gå under och jag vill bara försvinna in i min egen bubbla och stanna där till något blivit bättre!

 

Det här är en situation som jag och alla andra som liksom jag har svårt att förutsäga vad som händer i livet verkligen lider av! Det skapar total kaos och leder till ett rejält ångestpåslag. 

 

När man är van vid att iaktta sin omgivning med stor försiktighet för att sedan kunna smälta in i den genom att anpassa sitt beteende efter den så märker man väldigt tydligt när minsta förändring sker.

 

Att sakna en inre förmåga att se sammanhang och strukturer i vardagen gör att mär man mycket mer sårbar för förändring. 

 

Man får göra så gott man kan för att skapa en egen struktur som bygger mycket på att omgivningen inte börjar bete sig annorlunda. När beteenden ändras så faller den och allt man trodde skulle bli som vanligt blir en enda röra. Det är då väldigt svårt att veta hur man ska göra, bete sig och vad man kan förvänta sig ska ske.

 

Det är givetvis då som även saker som trygghet och säkerhet försvinner. Hur anpassar man sig i en omgivning som inte själv vet hur den ska bete sig?

 

Stora kameleontkramar till er alla!

Anna Porsvald