Vikten av lågaffektivt bemötande

Vikten av lågaffektivt bemötande

Att försöka mata in ny information i en dator med full hårddisk och otillräckligt RAM-minne.

-När man får ”frispel” eller ”meltdowns” och om vikten av lågaffektivt bemötande

Har du suttit vid en gammal, seg, stationär dator med fem stora program igång, tre stora filer öppna och försökt ladda ner ett dokument, skriva ut något eller spara något?

Detta scenario slutar ofta med att man skriker åt datorn, ställer frågor som: ”Jag har ju tryckt på ’skriv ut’ TRE gånger nu- där är skrivaren: VARFÖR HÄNDER INGET?!!”. Ibland börjar man i ren frustration banka på hårdvaran!

Känns något igen?

Brukar det funka?

Då vet du hur det är att vara gift med mig och försöka förklara vilka dagar sonen ska ha gympakläder med till skolan; klockan 22:45 en söndag när jag har varit på Förbundsråd i Stockholm hela helgen!

Det är fullkomligt hopplöst; ”an exercise in futility” skulle det stå om jag hade min monitor sagt; (om jag nu då hade haft en monitor). 

När minnet är fullt och man ändå vill lagra mer på en hårddisk så kraschar den; följaktligen sker samma sak med mig om man i en liknande situation försöker ställa krav på mig när min kapacitet och prestanda är noll. Detta är något INGEN med autism är stolt över för det som händer är något så hemsk att det knappt går att sätta ord på

-Man förlorar förmågan att kontrollera sitt eget beteende.

-Låt mig säga att inget är mer skrämmande!

Att liksom i slowmotion se sig själv skrika hemska ord, kasta saker, sparka sönder, slå sönder och skada de man kanske älskar allra mest i hela världen! Se det hända, vara FULLT medveten om hur galet fel det är men samtidigt fullkomligt sakna förmågan att stoppa förloppet!

Här skulle monitorn säga: ”Total systems failure”!

Jag skulle kunna ge exempel här men vill verkligen inte! Det jag kan säga är väl att min son lärde sig den hårda vägen att INTE väcka mamma (innan hon tagit sin adhd-medicin) genom att hoppa på henne i sängen. Att vakna av att vara 1/4 sekund från att slå sitt barn är inget man skryter över.

Det är här som lågaffektivt bemötande är så oerhört viktigt! Det kan inte bara snabbt släcka en eld som annars skulle övertända ett rum på sekunder, det kan även undvika att en första gnista ens uppstår.

Alla ni som tror att andra, mer pedagogiska eller bättre lösningar- tänk om.

Dagens Kameleont-tips!

Dagens Kameleont-tips!

Hur min aktivitetshanterare kunde sett ut...

Hur min aktivitetshanterare kunde sett ut...

Keep calm and squirrel!

Kameleonten/ Anna Porsvald

Senaste kommentaren

28.09 | 08:23

Din historia är min historia. I princip ordagrant. Är nu 39 år och har äntligen blivit beviljad utredning för autism.
Herregud vad jag fick kämpa !!

23.08 | 00:20

Soc maktmissbruk måste stoppas

21.08 | 16:41

Hon är inte ensam i att ha det så, får hon ha åtkomst till internet? Ihållande tipsa om självhjälpsgruppen i B.A.R.N för placerade barn o unga.

13.08 | 23:11

Ja åtminstone enligt Patientlagen…..

Dela den här sidan