Livets hav

Vi simmar alla i vårt eget, oändliga hav för att nå den destination som vi vill komma till. 

Havet är stort och öppet och vädret varierar.

Vissa dagar är det riktigt blåsigt med höga vågor och nyckfulla virvlar som gör att vi tappar riktningen helt och vi vet inte ens åt vilket håll vi är på väg. 

Det är då vi får släppa alla ambitioner och bara fokusera på att hålla huvudet ovanför vattenytan. Vi får konservera vår energi och bara hålla oss flytande i väntan på att stormen ska bedarra.

Andra dagar skiner solen, luften och vattnet har en behaglig temperatur och vattenytan är blank som en spegel, utan minsta krusning.

Det är dagar som vi kan ägna åt att satsa på distans och målinriktad styrka. Då kan vi ta åt mot det håll som är dit vi vill komma och vissa av oss kan t.o.m. se den stranden i horisonten.

Faktiskt är det många som aldrig behöver uppleva de där värsta orkanerna. Som aldrig behöver kämpa med sin sista lilla fiber för att inte dras ner under vattenytan och försvinna ner i det mörka djupet.

Idag stormar det på mitt hav och jag vet inte alls var jag är på väg; vilken riktning, vilket mål eller vad som är min slutdestination är.

Men jag håller mig flytande, jag håller huvudet ovan ytan även om jag får kallsupar då och då för jag vet-

Imorgon kan vädret ha vänt och solen skiner igen. Imorgon kanske jag kan se en skymt av var jag ska simma åt för håll.

Jag vet att vinden vänder men det är ändå tungt att vänta utan att någon förstår att jag inte kämpar som jag gör.