https://www.expressen.se/premium/halsa/anna-har-asperger-och-adhd-fick-sin-diagnos-som-vuxen/


Anna har asperger och adhd – fick sin diagnos som vuxen

Publicerad 17 sep 2021 kl 04.30

Det tog lång tid innan Anna Porsvald fick sina diagnoser.
Foto: EMIL PORSVALD
Bara en halv procent av svenskar över 60 år har diagnostiserats med en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning.

– De flesta medelålders och nästan alla äldre är odiagnostiserade, säger habiliteringsläkaren Annika Brar.

För Anna Porsvald, 46, blev det en aha-upplevelse när hon fick veta att hon har adhd och asperger. Plötsligt kunde hon se sin barndom och uppväxt i ett annat ljus – och förstå både sig själv och sina föräldrar.

– Man får en backspegel till svåra situationer man varit med om. Det blir som ett ”facit” för sådant som skapat konflikter och missförstånd, menar hon.

Text Katharina Wallenborg
Dela

Kopiera länk
Mer av det bästa från Expressen. Mer Premium hittar du här.

Anna Porsvald, 46, mådde länge dåligt utan att förstå varför. Här berättar hon själv om sin uppväxt och om hur det är att leva med dubbla diagnoser:

”I min familj är vi tre generationer med neuropsykiatrisk funktionsnedsättning, med mer eller mindre problem. Det är mina föräldrar som är födda 1946, jag 1975 och min son 2004. Jag växte upp i en som jag minns det ganska vanlig familj. Pappa arbetade, mamma var hemmafru och jag hade en äldre syster. Hon är den i familjen som inte har någon form av diagnos.

Själv har jag både asperger och adhd, det första efter pappa och det andra från mamma. Efter att jag som vuxen själv fått mina diagnoser, plus att jag har läst på mycket, så är det väldigt tydligt vad jag har fått från vem. Jag kände igen symtomen även om det tog år innan jag verkligen förstod att jag kunde ha ärvt något.

Anna och hennes föräldrar.
Foto: PRIVAT

Anna som liten flicka. Med stigande ålder mådde hon allt sämre psykiskt. ”Trots att jag föddes på 1970-talet var det ingen som talade om det här då.”
Foto: PRIVAT
FöregåendeNästa

Pappa har alltid haft specialintressen, samlat på saker och inte kunnat slänga prylar. Han blir rastlös om han inte har rutiner, vilket har gjort att han efter sin pensionering tagit buss- och lastbilskörkort och arbetat som yrkesförare.

Alla med asperger är olika, men många kan inte riktigt sätta sig in i hur andra tänker. När jag var liten fick jag en ångmaskin i julklapp. Pappa tyckte att det var en rolig sak, och tänkte att jag också skulle gilla den, men jag använde den aldrig. Då förstod jag inte, men det gör jag nu.

ANNA PORSVALD
Ålder: 46.

Bor: Västerås.

Gör: Legitimerad sjuksköterska och föreläsare.

Familj: Maken Martin, sonen Emil, 17.

Ju äldre jag blev, desto sämre mådde jag psykiskt i många år och det tog tid att få diagnos ställd. Eftersom mina föräldrar aldrig har mått dåligt på samma sätt som jag, samt att de arbetat och fungerat, så förstod ingen varför jag mådde så dåligt. Trots att jag föddes på 1970-talet var det ingen som talade om det här då. Om man emellanåt ändå gjorde det så sågs det som en 'pojkdiagnos'. Pojkar stökar och syns och blir därför oftare utredda; flickor blir ofta tysta, kämpar på och mår dåligt.

Förr var också det här kopplat till lägre intelligens, vilket självklart är helt fel. Det är faktiskt tack vare min intelligens som jag själv ändå klarat mig så bra som jag har gjort. Men visst hade allt varit enklare om mamma och pappa hade förstått och kunnat hjälpa mig.

Annas med sonen Emil, som i dag är 17 år.
Foto: PRIVAT
De skildes när jag var nio år och saker ändrade sig. Till exempel blev det mer uppenbart att inte städningen hölls efter av mamma som var tvungen att börja arbeta. Hon har aldrig varit bra på att städa, och det var nog det som stack ut mest. Samtidigt var hon väldigt noga med saker som exempelvis bordsskick.

Fast visst finns det sådant som kanske inte skulle ha skett om hon inte haft drag av adhd, som när mamma sade att om hon fått mig först så hade det bara blivit ett barn. Det sårade mig mycket, men nu förstår jag och själv har jag bara min son. Det fordrar en del som förälder att ha ett barn som är mer krävande än andra.

VANLIGA SYMTOM PÅ ADHD
Adhd är en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning som står för:

A - attention (uppmärksamhet)

D – deficit (brist)

H – hyperactivity (överaktivitet)

D – disorder (störning)

Tecken på adhd är exempelvis:

Många tankar och idéer samtidigt.

Svårighet att komma i gång med uppgifter och att vs luta dem.

Svårigheter att hålla ordning och passa tider.

Gör saker utan att tänka efter före.

Stort rörelsebehov.

Källa: 1177.

Att hon inte var hemma ledde till att vi mer eller mindre fick ta hand om oss själva eftersom hon hade kvällsarbete. Med andra ord så ställdes det inga krav, men jag började ställa stora krav själv. Det gällde allt, givetvis också betyg. Och jag fick bra betyg, även om jag skolkade mycket. Jag var helt enkelt för trött för att gå till skolan.

Givetvis hade saker varit enklare om både vi barn och våra föräldrar haft mer kunskap om vad de här funktionsnedsättningarna innebar
Pappa flyttade till annan ort och vi tog tåget till honom varannan helg. Besöken avslutades alltid väldigt jobbigt. Han stod ju kvar på perrongen, och jag tyckte det var så svårt att han blev lämnad ensam. Det var smärtsamt att säga hej då. Jag var väldigt empatisk och är så fortfarande. Jag hade som barn alla gosedjur i sängen, inget av dem fick vara ensamt. Den här sidan hos mig gjorde att jag efter ett tag inte klarade av att besöka pappa eftersom jag tyckte så synd om honom när vi åkte. Förr hade jag dåligt samvete, men inte längre.

Givetvis hade saker varit enklare om både vi barn och våra föräldrar haft mer kunskap om vad de här funktionsnedsättningarna innebar. Det kunde ibland vara svårt för dem att fostra oss och de kunde bli lite hårdhänta. Men jag förstår dem, och vi har kunnat prata om det som varit och hur det är nu. Mamma är den som förstår mig bäst och alltid har gjort. Jag har absolut fått en bättre relation till mina föräldrar i takt med att jag lärt mig hur även jag själv fungerar.

Jag var nog mer bitter förr men känner att vi har gått vidare. Dessutom får man mer självinsikt med tiden, vilket är speciellt viktigt i vår situation. Att förstå vad en diagnos innebär, gör att man får en backspegel till svåra situationer man varit med om. Det blir som ett 'facit' för sådant som skapat konflikter och missförstånd. Nu är vi bättre på att hantera olika situationer.

Mina föräldrar har accepterat att jag tycker att de gjorde fel ibland och vissa saker kan vi till och med skratta åt, så de hanterar det bra. I dag har jag en väldigt bra relation till båda två.”

ASPERGER – ETT AUTSIMSPEKTRUMTILLSTÅND
Autismspektrumtillstånd är ett samlingsnamn för flera olika diagnoser, exempelvis autism, och Aspergers syndrom.

Tecken på asperger är till exempel:

Svårigheter i socialt samspel.

Speciella begränsade intressen.

Svårighet att förstå humor, ironi och liknelser.

Motorisk klumpighet.

Känslighet för ljud, ljus, beröring och smaker.

Källa: Doktor.se

Visa mer
FÅ ÄLDRE FÅR NFP-DIAGNOSER
Bara 0,5 procent av 60-plussarna men 8–10 procent av deras barnbarn har ”hjärndiagnos”. Hur går det ihop?

Riksförbundet Attention har gjort djupintervjuer med 400 svenska 60-plussare med NPF-diagnos. Den visar:

• Det finns fortfarande föreställningar om att NPF (neuropsykiatriska funktionsnedsättningar) först och främst är något som gäller barn och unga. Om äldre med NPF har det däremot varit tyst.

• Många äldre har känt igen sig när exempelvis barn eller barnbarn fått en NPF-diagnos. De berättar hur de i perioder tagit kontakt med vården för NPF-relaterad problematik, men ofta mötts av motstånd och misstroende. Deras problematik har i stället förklarats med diagnoser som depression, bipolaritet och ångestsyndrom. NPF har inte nämnts eller utretts.

• Med tanke på att 8–10 procent av svenska barn har en NPF-diagnos och att NPF oftast inte växer bort, borde det även finnas många äldre med NPF.

• Statistik från Socialstyrelsen (2019) visar att det i patientregistret endast finns 6 863 personer över 61 år med NPF-diagnos, eller som får adhd-medicin utskrivet. Det är inte ens en halv procent av alla äldre och antagligen finns ett stort mörkertal.

• Det finns ett stort värde av att få en diagnos även som äldre. Den ger en förklaring till varför livet ofta varit så utmanande. 60 procent av dem som fått diagnos upplever att de fick ökad förståelse för sig själva och ökad livskvalitet.

• Med rätt stöd och behandling minskar det personliga lidandet. Det kan dessutom göra annan vård överflödig, vilket även är en vinst för samhället.

Källa: Riksförbundet Attention, projektet Äldrelyftet – åldras och må bra med adhd, 2021.

Visa mer
Läkaren: ”Nästan alla äldre är odiagnostiserade”
Är du utmattad efter att ett helt liv med ren viljestyrka anpassa dig till sociala spelregler som känns främmande? En diagnos kan ge en aha-upplevelse – och en sorg.

Hur vet man om man har autism?

– Man har svårigheter med social kommunikation och begränsningar i beteende- och intresserepertoar sedan tidig ålder, säger Annika Brar, habiliteringsläkare. Detta påverkar arbete, relationer med mera. En del har lindriga problem, andra har stora svårigheter och behöver stöd i vardagen. Många vuxna har erfarenhet av psykisk ohälsa.

Annika Brar, habiliteringsläkare.
Foto: PRIVAT
Hur märks det här i vardagslivet?

– Intresset för sociala relationer är mindre, eller så har man svårare med sociala koder. Man kanske är osäker på hur man tar kontakt, förväntas bete sig eller hur man skapar och upprätthåller nära relationer. Det är svårt att förstå hur andra tänker och känner.

– Man kan vara bra på språk men ha svårt att tolka det icke-verbala. Vissa kan också vara ganska raka och ”ocensurerade”. Många lär sig de sociala spelreglerna, vilket tar energi. Egentid är viktigt för att orka med. De flesta vill ha fasta rutiner och det blir jobbigt om de bryts. En del blir upptagna av specifika intressen. Det kan ge glädje och även framgång i yrkeslivet. Men det kan också bli problem om man inte hinner med att jobba, äta och sova. Eller inte kan sluta prata med andra som inte är lika intresserade, och därför tar avstånd.

Perception är ett annat område, alltså hur man upplever och tolkar sinnesintryck. Personer med autism är ofta känsliga för vissa ljud- och synintryck. Stökiga miljöer kan vara oerhört stressande. Det är inte ovanligt med känslighet för beröring. Även vissa kläder kan kännas obehagliga att ha på sig. Det kan vara svårt att äta en del mat på grund av lukt, smak eller konsistens.

Det är viktigt att veta att individer med autism är mycket olika. Det som beskrivs här gäller absolut inte alla.

Vart vänder man sig om man behöver hjälp?

– Kontakta först vårdcentralen för att utesluta andra orsaker. Vissa kroppsliga och psykiatriska problem ger lite liknande symtom. Husläkaren kan sedan remittera vidare för neuropsykiatrisk utredning om misstankarna om utvecklingsrelaterad funktionsnedsättning finns kvar.

Hur vanligt är det att äldre får en diagnos?

– Man började utreda barn i större omfattning för bara 20-25 år sedan, vuxna ännu senare. De flesta medelålders och nästan alla äldre är odiagnostiserade.

En del känner sig ifrågasatta, de kan få höra att ”du har ju fungerat hela livet, varför ska du ha en diagnos vid 60 års ålder?” Så hur viktigt är det att få ett namn på besvär man alltid haft? Är det för att få hjälp eller något annat?

Det är dock inte ovanligt att svårigheter blir tydliga när ens partner försvinner, man slutar jobba eller helt enkelt är utmattad av ett helt livs ansträngningar för att passa in. Att få en diagnos kan innebära sorg över allt som varit och vad som kunde ha blivit. Men även en lättnad. Det kan vara början till acceptans av den man är, även för omgivningen. Och frid i sinnet.

Artikeln är tidigare publicerad i M-magasin nummer 13, 2021.

Artikel i Expressen