När man får ohyra i sin journal

 

Idag har det nästan blivit lite för lätt för en enskild läkare att på ett lagligt sätt; utan att behöva ta ansvar för eller ens tänka på utfallet för patienten gå in i dess journal och bete sig som en 7-årig grafittikonstnär utrustad med vaxkritor vid en nymålad vägg, som helt saknar konsekvenstänkande!

Det är lite som att få ohyra i sina växter; det sker obemärkt utan att man ber om det, mycket sakta ifrån ingenstans kommer det och när man väl märker att det fina ekosystem man byggt upp ser slokigt ut så  inser man snabbt att man mist alla sina växter åt Spinnkvalster! Skadan deras skoningslösa mumsande gjort är redan irreparabel.

 

Varje gång man går in en patientjournal lämnar man spår. Detta är mer tydligt idag då det finns dataloggar som beskriver vem som tillhör vilken enhet har gjort något och därmed lämnat ett elektroniskt fotsteg i denna. När man hade pappersjournal var det annorlunda men idag har vi en mycket högre säkerhet eftersom det inte är möjligt att ens läsa en journal utan att detta går att spåra. 

 

Nu är tillgängligheten också mycket högre och patienterna kan lätt ta del av vad som dokumenteras om dem. Det är bra för det är trots allt för patientens skull som vi för journal. Det låter självklart kanske men det är det inte. (Om det vore det skulle aldrig en läkares prestige stå i vägen för att anteckningar som enligt patienten inte stämmer korrigeras.)

 

När det skulle bli möjligt för patienter i Region Uppsala att läsa även sin journal från Vuxenpsykiatrin på nätet fanns en stor oro hos personalen om att det skulle leda till ökad mängd hot och våld. Det var anmärkningsvärt hög procent av personal som kände denna oro; helt utan att det fanns någon egentlig orsak bakom- inga fakta, ingen evidens från andra regioner, inget verkligt hot förelåg alltså men trots detta var en stor del av personalen oroliga.

 

Jag tror att denna oro inte bara kan vara väl befogad utan också ha sin förklaring i att mycket av den dokumentation som görs på vissa håll har väldigt lite med ord som ”samverkan”, ”patientsäkerhet”, ”diagnostiskt värde” och ”evidensbaserat arbete” att göra.

 

Inom lågaffektivt förhållningssätt pratar man ofta om vem som ”äger problemet”, vem som bör ha ansvaret i situationen och för vems skull vissa saker sker. I en vårdkontakt tycker jag att det är ganska självklart att man bör prioritera patientens problem och att den som kan ta ansvar är den med mest förmåga att påverka; dvs vårdgivaren.

Om man kommer på sig själv med att göra något som inte görs för patientens skull- då bör man faktiskt reagera!

 

Ordet ansvar tycks dock kunna tömma en korridor på folk omgående om det yttras högt! ”Nej; här ligger inte ansvaret på mig utan...” har jag den senaste tiden hört minst 20 gånger. När det blir fel blir det ofta väldigt snabbt väldigt fel! 

I många digitala journalsystem kan man göra en sökning på diagnoskoder. Då kommer alla upp; även de som har blivit avskrivna sedan länge!

 

När läkare eller sjuksköterska går in i en journal som tillhör en patient de aldrig träffat men ändå tar sig friheten att läsa lite här, lite där, lite selektivt t.om. och sedan gör en ”bedömning” baserat på sina egna slutsatser då hamnar patienten i en sits liknande den ovan; man inser att man fått ohyra i journalen.

En dittills fungerande vård kan abrupt bli likt ett fönster med tidigare frodiga växter som nu sakta men säkert äts upp av ohyran och ersätts med någon halvdöd, sargad blomma.

I värsta fall upphör vården helt!

 

Så nästa gång man går in i en patientjournal; iförd leriga stövlar och klampar runt där och smutsar ner med slarviga och illa underbyggda utlåtanden så kanske man bör tänka på hur det kommer att påverka patienten? 

 

Särskilt om patienten har en Neuropsykiatrisk funktionsnedsättning!

 

Saker som personliga åsikter om patienten som person hör inte dit. Patienter får argumentera, de får vara envisa och t.om. bete sig illa! Det är ju trots allt patienten som är sjuk. Att hitta en massa uppgifter som inte ens stämmer i sin journal känns väldigt kränkande. Det är gör ju att det blir en stor risk för att patienter med just ohyra i journalen kommer att bli ännu mer upprörda!

 

När vissa ord hamnar i journalen tappar man nämligen alla rättigheter! Ord som:

 

-Manipulativ

-Beroende

-Multifarmaci

-Komplext sjukdomsförlopp

-omotiverad 

-Påträngande 

-Multifarmaci (dvs många läkemedel)

 

Listan kan göras lång.

Bara i min journal kommer ett tiotal felaktiga koder då upp. Resultatet kan och har många gånger blivit förödande.

Visst går det bra att lasta över allt på patienten men då ska man nog fundera över sitt yrkesval en gång till!