Ju mer jag lär desto räddare blir jag!

Jag trodde inte att jag kunde bli mer mörkrädd gällande #Socialtjänsten i Sverige men de sista två veckorna har visat ytterligare sidor av vad som händer när okunskap får lov att växa till informell ”lag” och det skrämmer bokstavligen livet ur mig!

Som professionell yrkesutövare krävs att man är ödmjuk, kan inse sina begränsningar och framför allt: förmågan att säga dessa fraser-

”Jag vet faktiskt inte så mycket om detta”
”Jag ber om ursäkt om du uppfattade det på det sättet; det var inte min avsikt”

Men viktigast av allt är nog att man alltid följer den lag och det regelverk man arbetar efter och när man inser att kunskap saknas-

:Att man ser till att inhämta denna kunskap!

Vi kan inte ha ett system där människor använder den makt de har för att förtycka. Där man sätter sin myndighets prestige före det som är bäst för barnen.

Nu står bokstäverna ”BBIC” på alla papper från #Socialtjänsten i Västerås när det som bättre stämmer vore: ”SBIC”.

Det finns inte ord för de skador man tillfogar idag och inte tillräckligt med bakläxa i världen för att täcka det enorma kunskapsglapp som existerar kring barn med #Neuropsykiatrisk funktionsnedsättningar och deras specifika behov.

Att inte på minsta sätt ta hänsyn till deras diagnos i bedömning av deras beteende eller föräldrarnas förmåga att ta hand om dem kan bara klassas som en sak:

-#Diskriminering!

Mig veterligen har vi en lag mot även det i Sverige?

Jag är inte bara mörkrädd; jag fruktar för alla liv som detta redan har och i framtiden kommer att skörda!