Att hitta sin plats

 

De flesta anser kanske att arbete är ett nödvändigt ont; något man gör för att det är sättet man valt att få sitt levebröd på. Många är lyckligt lottade och har ett jobb de brinner för- ett arbete som de känner ger något tillbaka. Vissa går till samma arbetsplats man gjort i 29 år därför att man måste. 

 

Något de flesta har gemensamt är att de är helt omedvetna om att vissa har enorma problem med att ens få in en fot på arbetsmarknaden. Vissa kommer in men kämpar ständigt med att de inte får behålla det jobb de har. 

 

Med adhd och autism kan ett arbetsliv förbli en dröm. Ett utanförskap man ständigt påminns om så fort man träffar nya människor som alla; hela tiden frågar om: 

 

Vad man heter och vad man jobbar med!

 

Vissa av oss fastnar tyvärr i landet mellan lön och sjukersättning; mellan jobb och daglig verksamhet. 

 

Ibland pga en arbetsmarknad som ofta kräver att vi ”är självgående” men samtidigt ”klarar av att jobba bra i team”; att vi klarar heltid, ibland skiftarbete både dag, kväll och natt. Vi ska vara både strukturerade och flexibla. Läs platsannonser så ser du! 

 

Ibland utestängs vi för att vi har en funktionsnedsättning men ändå tycks vara rätt intelligenta och har skaffat en utbildning på universitet (med tillhörande studielån). Kanske just för att kunna få jobba med just det som vi är intresserade av. 

 

Man är nämligen mycket, mycket styrd av det som ger motivation.

 

I verkligen upptäcker vi att vi bara klarar av även detta på deltid; ibland inte alls men nekas då sjukersättning och uppmanas att skaffa ett ”enklare arbete” som att det skulle ge oss full arbetsförmåga om vi istället gjorde något som vi rent av tycker är tråkigt!

 

Jag har haft en vanlig, fast anställning någonsin. 

 

Jag upptäckte först då vilken enorm skillnad det gjorde bara i livskvalitet!

 

Jag hittade min plats. 🦎🧭