Allt nytt är fel

 

Kameleont X 2000

 

Man brukar tala om oflexibelt tänkande, stereotypa beteenden och liknande termer

Jag och många andra brukar ha mycket svårare med det som kallas ”automatisering”, det där att få saker att ”sitta i ryggraden”. 

Många vet nog att personer med Neuropsykiatrisk funktionsnedsättningar har ett stort behov av struktur och rutiner, saken är bara att det har faktiskt alla.

 

De flesta har nog faktiskt någon ”ritual” de gör utan att tänka på det. Vilken hand håller du gaffeln i när du äter t.ex? När du ska till jobbet en vanlig dag; vet du vilket du gör först; duscha eller äta frukost? Vad gör du när du ska sova på kvällen? Kanske smörjer händer, kanske vill du ha den där kudden på det där sättet?

Vi är faktiskt vanedjur de flesta av oss. Vi vill alla ha en viss förutsägbarhet i livet!

De flesta av oss suckar och skruvar på oss inombords när det blir ”omorganisationer på jobbet”, när deras barn säger att de ska plugga ett år i Japan eller när det är dags att hitta en ny sorts favoritsort frukostflingor för att den gamla slutar tillverkas! (Och: nej- vi har inte alla diagnosen OCD per automatik...)

Jag skulle säga att mycket av det som jag gör annorlunda bara är det andra gör fast med en rejäl förstärkare.

När jag är glad är jag gladare än de flesta! Överdrivet överlycklig liksom. 

När jag är arg är det som att jag har åskmoln över mitt huvud och jag är blixtrande förbannad!

När jag är ledsen så är jag bedrövad och sörjer så djupt att allt bara är svart.

Jag älskar mer, irriterar mig mer, jag känner mer! Jag även tycker mer, märker mer, känner av små förändringar i andras beteende mer, analyserar mer. 

 Världen omkring mig är oförutsägbar och väldigt föränderlig; det är väldigt sällan jag får lyxen att förbereda mig inför något som ska ske. När något händer känns det därför alltid som att det går fort!

 

Generellt sett är jag livrädd för livet!

Det som gör vanor eller rutiner så bra är att de skapar trygghet! De skapar tillsammans en struktur; ett skelett i något som annars skulle vara ett ganska jobbigt improviserande. När vi vet ungefär vad som förväntas av oss; hur (åtminstone) dagen eller veckan är tänkt att förlöpa så gör det att saker flyter på lättare och man kan liksom ”vila i” det och lägga kraften på annat. 

 Så är det inte för mig!

 Med en mindre förmåga att förutse händelser och en stor svårighet att tänka sig in i hur andra tänker och fungerar kombinerat med en lägre impulskontroll och en benägenhet att känna mycket starkare än andra blir därför allt som tillför trygghet som livlinor!

 Så när något nytt händer så känns det alltid FEL! Tills jag har testat, utvärderat och insett att det inte är farligt utan kanske mot alla odds gjort mitt liv bättre eller lättare! Tills jag har fått det nya inprogrammerat ordentligt, inbankat i ”ryggmärgen” och det har blivit en vana, en rutin och en del av det som naturligt ingår i min struktur så kommer det att ta emot. Jag brukar därför säga:

 

”-Allt nytt är fel: tills det inte längre är nytt: då är det inte heller längre fel!”.

Jag kommer att överreagera på något nytt och oväntat- så är det bara. Jag kommer att bli mer förvånad, mer förvirrad, mer öppet visa missnöje eller tvärtom- bli mer entusiastisk, mer överlycklig, mer ”ombord” än de flesta andra! Det kommer att kosta mig mycket mer energi även om förändringen går åt rätt håll!

Därför att precis som vid alla förändringar blir det när något varit nytt; fel, sedan blivit riktigt bra, en del av min rutin- och sedan har fräckheten att ta slut! 

Så: även det som inte är fel kan ändå kännas fel!

 

Det får dock bli ett annat kapitel!